Det var trevligt att Ombeni söv på soffan. Jag söv hårt och hörde inte Kitumaini på hela nätten...inte för att jag egentligen brydde mig. Jag var glad när Ombeni åkte på jobbet eftersom jag inte ville svara på frågor eller vara tvingade att tänka på vad som hade hänt mig. När Ombeni kom tillbaka, visste jag inte vad klockan var eller vilken dag det var. Ombeni började skrika på mig om vem som vet vad och allt jag hörde var dusch. Jag slängde över Kitumaini till henne och gick in i badrummet. Efter, frågade Ombeni mig mer frågor. Varför kan hon inte vara tyst??? Hon brydde sig inte om mig eller Isabelle. Hon lämnade oss att lida medan hon gick och började ett nytt liv för sig själv. Jag gillade att titta på TV för att jag inte behövde tänka då. Sonja kom och gav mig kläder. De tror att nya kläder kommer att fixa det som hände mig.
Du har verkligen lyckats fånga Maua i din skrift. Jag tror, precis som du, att Maua känner både ilska gentemot sin syster, och försöker hitta någon att lägga skulden på. Hon är trött och orkar inte ens med andra omtanke. Stackars Maua. Jag skriver ut och rättar språket.
SvaraRadera